när man inte kan stoppa varken hjärta eller hjärna..
Jag är inte deprimerad Jag är inte olycklig. Jag är nog rätt glad,
i nuet mår jag bättre än jag gjort många gånger i livet.
Ändå är det något som inte känns helt bra. Det är som om det är ett tomrum i min kropp, där mitt hjärta brukade sitta. Innan har jag haft en obehaglig känsla av att något ont ska hända.. men nu som sagt är det bara ett stor tomrum, ett hål. Det känns som om man lika gärna skulle kunna se rakt igenom mig. Den delen existerar inte längre.
Jag tror detta kan bero delvis på att mina tankar är rätt splittrade och fokuserar på saker som jag har ångest/ oroar mig för eller andra saker som jag helt enkelt inte kan komma på något vettiga svar på.
På senaste tiden har jag tänkt på extensiella frågor lite mer än vanligt. Jag vet att det inte är bra för mig. Speciellt inte när dem är så splittrade och går åt flera olika håll samtidigt. Döden skrämmer mig till vansinne. Det är lite underligt tycker jag för jag vet att trotts det är jag kapabel av att ta mitt eget liv.. Det är sådant man vet innerst inne inom sig. Och när jag tänker i dem banorna vill jag bara stänga av, titta ut genom fönstret på de glada indiska grannarna som är så ambitiösa och vattnar sin fina gräsmatta. De ser ut att vara sådana livs njutare. Det ska man vara. Jag är också det egentligen.. tror jag ivarjefall, eller snarare vill!
Som jag sagt mins tusen gånger innan; jag vill inte dö men inte heller leva! Det är en kruxig balansgång det där..
Och det där med Gud. Kan ens hjärta tro, men inte hjärnan? I Sådana fall gör jag det.
Jag tror inte livet har en mening, vi föddes inte för att förändra världen med vårt kall. För vi har inget. Det är bara vi människor som har intalat oss att det finns ett för att göra slutet mindre otäckt och till fredställa vår ovishet. Och samtidigt krydda till tillvaron en smula och göra den mer spännande. Dock tror jag att man kan skapa sig en egen mening i sitt liv, något som man verkligen känner att man vill leva för av hela sitt hjärta.
Jag har inte gjort det än. Men det är något jag kommer leva för att hitta tills dess att jag lyckas!
... Eller så har jag redan det. Jag behöver bara lära mig att se det klart...
i nuet mår jag bättre än jag gjort många gånger i livet.
Ändå är det något som inte känns helt bra. Det är som om det är ett tomrum i min kropp, där mitt hjärta brukade sitta. Innan har jag haft en obehaglig känsla av att något ont ska hända.. men nu som sagt är det bara ett stor tomrum, ett hål. Det känns som om man lika gärna skulle kunna se rakt igenom mig. Den delen existerar inte längre.
Jag tror detta kan bero delvis på att mina tankar är rätt splittrade och fokuserar på saker som jag har ångest/ oroar mig för eller andra saker som jag helt enkelt inte kan komma på något vettiga svar på.
På senaste tiden har jag tänkt på extensiella frågor lite mer än vanligt. Jag vet att det inte är bra för mig. Speciellt inte när dem är så splittrade och går åt flera olika håll samtidigt. Döden skrämmer mig till vansinne. Det är lite underligt tycker jag för jag vet att trotts det är jag kapabel av att ta mitt eget liv.. Det är sådant man vet innerst inne inom sig. Och när jag tänker i dem banorna vill jag bara stänga av, titta ut genom fönstret på de glada indiska grannarna som är så ambitiösa och vattnar sin fina gräsmatta. De ser ut att vara sådana livs njutare. Det ska man vara. Jag är också det egentligen.. tror jag ivarjefall, eller snarare vill!
Som jag sagt mins tusen gånger innan; jag vill inte dö men inte heller leva! Det är en kruxig balansgång det där..
Och det där med Gud. Kan ens hjärta tro, men inte hjärnan? I Sådana fall gör jag det.
Jag tror inte livet har en mening, vi föddes inte för att förändra världen med vårt kall. För vi har inget. Det är bara vi människor som har intalat oss att det finns ett för att göra slutet mindre otäckt och till fredställa vår ovishet. Och samtidigt krydda till tillvaron en smula och göra den mer spännande. Dock tror jag att man kan skapa sig en egen mening i sitt liv, något som man verkligen känner att man vill leva för av hela sitt hjärta.
Jag har inte gjort det än. Men det är något jag kommer leva för att hitta tills dess att jag lyckas!
... Eller så har jag redan det. Jag behöver bara lära mig att se det klart...
Kommentarer
Postat av: sanna älskar emma och lis
djupare än djupast dude <3 jag tror inte det finns nån mening i livet förutom att leva
Trackback
